|
|
Nu har de 3 500 år gamla hällristningarna i Hästholmen fått ny färg. På uppdrag av Östergötlands Länsmuseum har Sven-Gunnar Broström, specialist på hällristningar, rengjort de kända ristningarna på hällen och målat i dem med ny faluröd färg. I samband med restaureringen har han också upptäckt nya ristningar, bland annat fotsulor.
Under hösten 2006 ska Sven Gunnar även utföra en dokumentation av ristningarna på hällen. Dokumentationen är viktig för framtiden, inte minst för att ha kontroll över skador. Redan har frostsprängningar förstört flera ristningar. I samband med dokumentationen ska Östergötlands Länsmuseum också upprätta en vårdplan för att undvika framtida skador.
Hällristningarna i Hästholmen finns på en berghäll ute på en åker i södra delen av Hästholmens samhälle. Platsen måste ha varit betydelsefull - intill en av de få naturliga hamnarna på Vätterns östkust, med en vidsträckt utsikt över sjön, Omberg och slätten.
Här har bronsålderns människor ristat bilder på samma sätt som gjordes i stora delar av södra Skandinavien under denna tid. Ristningar med liknande motiv finns i Skåne och Småland, i västra Sverige (mest kända är kanske de från Tanum i Bohuslän) samt i Uppland och Sörmland. Ristningarna i södra Sverige ligger ofta i närheten av vatten eller våtmark, eller intill jordbruksmark och betesmark.
I Östergötland finns tre stora hällristningsomåden. Det största är de ristade hällarna runt Motala ström i Norrköping. Bara i Himmelstalund finns 1 600 figurer på 57 ytor. Men det finns även ristningar runt Linköping, liksom vid Vättern och Hästholmen.
En vanlig tolkning av hällristningarna är att de är del av en fruktbarhetskult, i samband med jordbruk och boskapsskötsel. Bilderna kan också ha ingått i samhällets övergångsriter, t ex vid död och begravning. Ytterligare en tolkning är att de ristade hällarna är platser för schamanens övergång mellan vår värld och andevärlden. Djuren på hällarna har tolkats som hjälpdjur – djur som hjälper schamanen att färdas till den andra sidan.
Ristningarna i Hästholmen omfattar 144 stycken registrerade figurer, varav 26 är skepp. Av övriga figurer består 14 av yxor, sju av djur samt fyra ristade fördjupningar. Några av figurerna är svårtolkade; en har tolkats som en tvåhjulig vagn. På hällen har också en björntass dokumenterats. Jämförelser mellan yxristningarna och fynd av riktiga yxor från bronsåldern har kunnat datera ristningarna till en tidig del av bronsåldern - för ca 3 500 år sedan.
Det finns också cirka 90 skålgropar på Hästholmenristningarna. Skålgropar är runda, nedknackade fördjupningar, som är upp till någon decimeter i diameter. Skålgropar kallas också för älvkvarnar; förr trodde man att älvorna hade malde mjöl i dem.
/Arkeolog Erika Räf, Östergötlands länsmuseum
BILDER ÖVERST:
Birgitta Broström, Sven-Gunnars fru, målar i djurristningar på hällen i Hästholmen. Färgen som används är en variant av Falu rödfärg. Foto: Emma Karlsson, Östergötlands länsmuseum.
Några av skeppen, yxorna och skålgroparna på Hästholmenristningen under imålning. Skadorna på skeppen och yxorna är tydliga. Foto: Mattias Schönbeck, Östergötlands länsmuseum.
Tre av skeppen och några av skålgroparna på ristningen i Hästholmen. Foto: Mattias Schönbeck, Östergötlands länsmuseum.
BILDER TILL VÄNSTER:
Fem 3 500 år gamla djur har fått ny färg. I samband med rengöring och imålning utförs också en dokumentation av hällristningen i Hästholmen. Foto: Emma Karlsson, Östergötlands länsmuseum.
Till hällristningarna! Svenska turistföreningens gamla hänvisningsskylt vid Hästholmen står än! Foto: Emma Karlsson, Östergötlands länsmuseum.
|
|
